$170,000 a minute: why Saudi Arabia is the biggest blocker of climate action | Saudi Arabia

Saudi Arabia vital statistics

GDP per capita per annum: $35,230 (global average $14,210)

Total annual tonnes CO2: 736m (seventh highest country)

CO2 per capita: 22.13 metric tonnes (global average 4.7)

Most recent NDC (carbon plan): 2021

Climate plans: critically insufficient

Population: 36 million

Can you imagine someone giving you $170,000 (£129,000)? What would you buy?

Can you imagine getting another $170,000 one minute later? And the handouts then continuing every minute for years? If so, you have a feel for the colossal cash machine that is Saudi Arabia’s state oil company Aramco, the world’s biggest producer of oil and gas last year.

That tidal wave of cash keeps the authoritarian kingdom afloat, as it lavishes money on fossil fuel subsidies for its citizens, soft power projects like the football World Cup and mind-boggling construction projects.

But it is also why the drive for accelerating climate action, principally getting the world off fossil fuels, is seen as an existential threat to Saudi Arabia: its economy and even its ruling royal family.

For decades, Saudi Arabia has fought harder than any other country to block and delay international climate action – a diplomatic “wrecking ball” saying that abandoning fossil fuels is a fantasy. Its opposition has continued in the run-up to the UN Cop30 climate summit in Brazil, yet the country is now also making a whirlwind switch to renewable power at home.

In another contradiction, slowing climate action worsens the impacts on a desert kingdom that is extremely vulnerable to global heating and where its 36 million people already contend with conditions “at the verge of livability”.

Graph of Saudi Arabia’s rising CO2 emissions

How can these contradictions be understood, and can countries desperate to fight a climate crisis that is already killing a person a minute outflank Saudi obstruction? “The Saudis are not crazy.” says Karim Elgendy, an expert on climate and energy in the Middle East. “But they don’t want to be a failed state.”

The point of the spear

Saudi Arabia almost killed the global UN climate treaty at birth three decades ago. Negotiations veteran Alden Meyer was in the room at the UN headquarters in New York as the gavel was about to come down on a treaty. “French diplomat Jean Ripert had to ignore the Saudis, and the Kuwaitis, vigorously waving their nameplates in the back of the room, trying to object to adoption of the treaty. He just ignored them and brought down the gavel.”

“But that’s something you can only do if it’s a handful of countries,” he says. Since then, Saudi Arabia has taken care to mobilise the Arab group or other major players, and to great effect. “They’ve been the point of the spear in terms of organising the resistance,” says Meyer, at the climate thinktank E3G.

An early and pivotal victory for Saudi Arabia and its oil-rich Opec allies was blocking the use of voting to take decisions in UN climate negotiations – voting is common in other UN bodies. Instead, consensus is needed for approval. “This impasse has never been overcome. It gives outsized influence to laggards, which suits Saudi Arabia very well,” a report by the Climate Social Science Network found, with the impasse since “crippling” the talks.

Armed with an effective veto, Saudi Arabia has held back climate negotiations ever since by becoming master of the arcane and complicated procedural rules that govern the process, “seeking to ensure it achieves as little as possible, as slowly as possible”, the report said.

Workers constructing the Saudi Arabia pavilion at Cop30 in Belém, Brazil. Photograph: Fernando Llano/AP

More than a dozen obstruction tactics have been deployed, from disputing the agendas to claiming that strands of the talks have no mandate to discuss issues it dislikes – such as phasing out fossil fuels – to insisting action to help vulnerable countries adapt to global heating is linked to compensating oil-rich nations for lost sales. Delay is a key aim and, for example, Saudi Arabia strongly opposed any virtual negotiations when Covid shut down the world in 2020. “They are really good at it, absolutely masterful,” says Dr Joanna Depledge at the University of Cambridge.

Saudi Arabia also deploys broader arguments: that the big historical emitters, such as the US, Russia and UK, bear the main responsibility for tackling climate change under the terms of the treaty, and that while it sells the oil, helping to fund its development, other nations actually burn it. The Saudi government did not respond to a request for comment from the Guardian.

‘Water down, weaken, remove’

In recent years, Saudi climate obstruction has expanded from the climate talks to many international environmental meetings. A plan to cap the production of plastic, supported by more than 100 nations, collapsed in August after opposition by Saudi Arabia and allies, which had also blocked voting in those negotiations

A landmark deal for a carbon tax on shipping was stymied in October after Saudi Arabia – backing voting on this occasion – called a successful vote for a postponement, amid bullying by the US. Even at a UN desertification summit hosted by Saudi Arabia itself in 2024, nations failed to agree on a response to drought because the hosts refused to allow any mention of climate in the agreement.

This full-spectrum assault on climate action was memorably described by Meyer as a “wrecking ball” last year. “They definitely are still in that mode,” he says.

Saudi minister of energy Prince Abdulaziz bin Salman Al Saud speaks with Cop28 president Sultan al-Jaber at Cop29 in Baku. Photograph: Rafiq Maqbool/AP

Saudi Arabia has also consistently worked to weaken the influential reports of the Intergovernmental Panel on Climate Change, which are signed off by governments, Meyer says, “systematically trying to water down, weaken and remove” mentions of, for example, “net zero”, despite Riyadh having a 2060 net zero target.

One startling fact illustrates the success of Saudi obstructionism. It took 28 years of annual UN Cop negotiations for the first mention of fossil fuels in the decision, at the Cop28 summit in Dubai in 2023, sparking an immediate fightback by the Saudis that left that strand of the talks a “debacle”, according to Depledge. The Saudis claimed the agreed “transition away from fossil fuels” was just one option on an “à la carte menu”.

Monopolising fossil fuels

It’s hard to grasp the scale of what Saudi Arabia is seeking to protect. Aramco was the world’s biggest oil and gas producer in 2024 and the kingdom has the second biggest proven oil reserves in the world (after Venezuela).

Its oil is simple to extract, and its ability to quickly ramp up or cut production gives it the greatest influence over the global oil market, which it uses as part of the Opec+ cartel of oil exporters to manipulate the price of oil.

Aramco was the world’s biggest oil and gas producer in 2024. Photograph: Alamy

It costs just $2 to get a barrelful of oil out of the ground, Aramco’s chief executive, Amin Nasser, said in October, but that barrel has been selling for between $60 and $80 over the last year. The extraordinary profit margin meant that Aramco banked $250m of profit every day from 2016 to 2023, making it the world’s most profitable company over that period.

“Saudi Arabia wants to prevent a strong global response to climate change because they see that as really threatening their economy, for reasons that are pretty damn obvious,” says Depledge.

“Saudi Arabia depends on fossil exports for national survival (and) the regime regards the prospect of a green energy transition as an existential threat,” says historian Nils Gilman, writing recently in Foreign Policy. “The House of Saud uses its oil rents to finance both its domestic social order and its international influence.” For example, Saudi Arabia spent more on fossil fuel subsidies, keeping energy cheap for its subjects, than it did on its national health budget in 2023.

“Its ambition is not to phase out fossil fuels, but to monopolise them as global supply tightens,” Gilman says, leaving Aramco as the last man standing. In 2024, Aramco had the largest near-term expansion plans for oil and gas production of any company in the world, 60% of which could not be burned in a 1.5C climate scenario. Aramco declined to comment.

Aramco’s Ras Tanura oil refinery and terminal. Photograph: Ahmed Jadallah/Reuters

Saudi Arabia is also working to ensure it keeps a steady flow of customers, even as rich nations decarbonise. The Guardian reported in 2023 the revelation of an “oil demand sustainability programme”, a huge global investment plan to spur demand for its oil and gas in Africa and elsewhere. Critics said the plan was designed to get countries “hooked on its harmful products”, driving up the use of fossil fuel-powered cars, buses and planes.

Saudi’s oil cash makes up 60% of its government budget, although that is down from 90% a decade ago, as it seeks to diversify its economy away from oil through its Vision 2030 plan.

That is a trillion-dollar project – from the $500bn futuristic city Neom to a desert-defying but troubled ski resort for the 2029 Asian Winter Games – but it faces a problem. In order to balance its budget, Saudi Arabia needs an oil price of $96 a barrel, according to Bloomberg Economics. “The core aim of Vision 2030 is to cut oil dependence,” says Ziad Daoud, chief emerging markets economist at Bloomberg. Yet “the kingdom has become more reliant on oil”.

Design plan for 500-metre-tall parallel structures called the Line, in the projected Red Sea megacity of Neom. Photograph: Neom/AFP/Getty Images

‘Saudi Arabia wants to be a green country’

Karim Elgendy, the head of the Carboun Institute, the Middle East’s first independent climate and energy thinktank, says the apparent contradictions in Saudi oil policy around oil can be unravelled by seeing the current strategy as a three-point plan.

The kingdom has always wanted to maintain its oil income, he says: “But Saudi Arabia realised around (2021) or so that the momentum behind the (green) energy transition is now unstoppable. Since then, the strategy has changed and the approach is now more of a trident.”

“The first element of it is slowing down the global transition,” he says. “The second is decarbonising internally. It has found out that new (electricity) capacity is generated much, much cheaper by solar and wind.” This decarbonisation is the role of the Saudi Green Initiative, which is pushing towards half of electricity capacity being renewable by 2030 and a “flourishing” electric vehicle industry.

Usefully, it also slashes Saudi Arabia’s enormous use of oil domestically – the fourth biggest in the world – meaning billions of dollars worth of more oil for export. As transport expert Anvita Arora at the King Abdullah Petroleum Studies and Research Center (Kapsarc) put it in 2022: “If we keep consuming our own oil, we won’t have any oil left to sell.”

“The third element,” says Elgendy, “is to export every barrel, every molecule, of oil as fast as possible to fund the very thing Saudi Arabia wants to be in the future: diversified and decarbonised.” In essence, it is a race: Saudi Arabia is trying to sell enough oil to fund its transition from a petrostate before the world stops buying.

“Saudi Arabia wants to be a green country,” he says. “It wants to be a player in the climate economy that is currently being forged, but it can only do so with the money that it is currently making from fossil fuel sales.”

“At the moment, it is a rentier economy and the transition period is where it’s most at risk,” Elgendy says. “The goal is to shorten that period as much as possible, to shorten the darkness.”

Saudi crown prince Mohammed bin Salman speaks at the opening ceremony of the Saudi Green Initiative forum in Riyadh in 2021. Photograph: Fayez Nureldine/AFP/Getty Images

The kingdom is also pushing the idea of a “carbon circular economy”, founded on the argument it often makes that oil is not the “devil” – it’s the emissions that are the climate danger. “They’ve been trying to play up carbon capture and storage (CCS), which could allow you to reduce emissions while continuing to use their product,” says Meyer. “But of course, the reality is that CCS is nowhere ready at scale to meet any substantial share of the emissions reductions needed.”

Overall, Saudi Arabia’s national climate action is judged as “critically insufficient” by Climate Action Tracker, or at best “at the drawing board stage” by another analysis.

‘The verge of livability’

So what is the impact of global heating on the people in the desert kingdom itself? A Guardian analysis of more than a dozen recent scientific studies shows the climate crisis has already arrived and the outlook is daunting.

“Saudi Arabia’s environmental parameters are already at the verge of livability,” a report by the King Abdullah University of Science and Technology (Kaust) and Kapsarc said in 2023. It is one of the hottest and most water-stressed countries on Earth.

The report examined the consequences of a 3C hotter world for the kingdom – the world is on track to hit that by about 2100 – and found it would have “profound implications on the future viability of a sustainable and healthy society, and will likely manifest an existential crisis to Saudi Arabia”.

But the country is already feeling the heat. The average temperature rose by 2.2C between 1979 and 2019, almost three times faster than the global rate, and even faster in Riyadh and Mecca, as the dry land of the Arabian peninsula was superheated by the climate crisis. The sun-scorched summers are worse – the temperature rose by 2.6C over those four decades. Saudi Arabia’s most important event – the hajj – has already been hit by extreme heat, with at least 1,300 Muslim pilgrims dying in a heatwave in 2024.

The future could be much worse: the worst-case scenario for Saudi Arabia is apocalyptic: “ultra-extreme heatwaves” with temperatures up to 56C or higher and lasting several weeks, with summers an average 9C hotter.

Even if carbon emissions are sharply cut and global temperature rise is limited to 2C, Saudi Arabia could have a 13-fold increase in heat-related death rates. This rises to a 63-fold increase in the worst-case scenario. Coastal cities such as Jeddah and Dammam face the additional risk of humid heat, which is even deadlier than dry heat, as it hinders cooling of the body through sweating.

Drought is one of the biggest concerns, but too much water in the form of flash floods is already an increasing and deadly reality in Saudi Arabia, where more than 80% of people live in cities. “All major cities are vulnerable to flash floods,” said the Kaust-Kapsarc report. “Riyadh has witnessed more than 10 flood events in the past 30 years, which have claimed over 160 human lives and caused substantial socioeconomic losses.”

A man on his phone near a car submerged in flood waters following heavy rain in Riyadh. Photograph: Faisal Al Nasser/Reuters

Sea levels are inexorably rising and the UN chief, António Guterres, has pointed out the “grim irony” of this being set to overwhelm coastal oil terminals, including the ports of Ras Tanura and Yanbu, operated by Aramco and used to transport 98% of the country’s oil exports, worth $214bn in 2023.

Saudi Arabia’s enormous wealth means it has options not available to poorer nations, such as air conditioning and desalination of seawater. But, if these continue to be powered by fossil fuels, they create a vicious circle.

“The insatiable energy appetite of modern cities drives further pollution and greenhouse gas emissions, amplifying the very conditions we seek to safeguard against,” said the Kaust-Kapsarc report.

“At some point, the question will be: can they adapt to the impacts of climate change when it’s physically threatening to go outside your house for any period of time?” says Meyer.

Collateral damage

The problem with Saudi Arabia’s delaying tactics is that they cause collateral damage. “Delaying a fossil fuel phaseout only spells more death and destruction across the planet,” says Nikki Reisch at the Center for International Environmental Law in the US. “While Saudi Arabia and other Gulf states pursue plans to wean themselves off the fossil fuels they push on the rest of the world, nobody can escape the climate impacts that their products unleash – including their own populations.”

Mist dispensers refresh Muslim pilgrims at Mount Arafat during the hajj in 2024. Photograph: Fadel Senna/AFP/Getty Images

This week, Inger Andersen, head of the UN Environment Programme, said: “Every fraction of a degree avoided is crucial to reduce an escalation of the climate impacts that are harming all nations.”

In the run-up to Cop30, it seems little has changed, with Saudi diplomats again reacting negatively to statements backing the “transition” away from fossil fuels agreed by all at Cop28 in 2023.

In recent years, groups of nations determined to act have got together outside the UN process to push progress on, for example, renewables, coal and forests: “You have seen more efforts to do ‘coalitions of the willing’ that don’t require consensus decision-making,” says Meyer. “That’s harder for the Saudis to block.”

Changing how UN climate summits themselves operate would be extremely difficult, but experts led by Depledge have suggested implementing voting based on a supermajority of seven-eighths of nations: “This would capture overwhelming support across the globe, while sidelining a tiny minority of obstructors.”

One way to speed up the negotiations, they said, would be to sanction repeat procedural blockers, “just as delaying tactics in football can see offenders receive a yellow card”.

They also argued that obstructionism should be taken into account when deciding who pays the money needed to help poorer countries recover from climate catastrophes: “Deliberate delay inside the UN climate talks is as bad as continuing to pump emissions into the atmosphere. Doing both – as Saudi Arabia does – is even worse.”

The post $170,000 a minute: why Saudi Arabia is the biggest blocker of climate action | Saudi Arabia appeared first on Folketstidning – Nyheter från Sverige och världen.

source https://folketstidning.se/170000-a-minute-why-saudi-arabia-is-the-biggest-blocker-of-climate-action-saudi-arabia/

Golf: Lynn Grant delar ledningen, Trump på sista plats

Bortsett från premiernas spänningar blev det lite bättre i den andra omgången för den 18-åriga amerikanen, barnbarn till president Donald Trump.

Kai Trump sköt 83 på den första dagen och 75 på den andra, men med totalt 18 overs slutade Kai Trump sist i turneringen i Verisle, Florida.

– Jag var riktigt, riktigt nervös första dagen och de nerverna påverkade mig. Trump sa att när han gick in i matchen idag var han väldigt avslappnad och det var därför han spelade bättre.

Trump kanske inte har så mycket av en golfbakgrund, men han har 2,5 miljoner följare på Instagram och har fått en sponsringsinbjudan till en turnering som Annika Sorenstam arrangerar.

När Trump redan hade spelat klart började Lynn Grant klättra uppför resultatlistan. Efter en bogey på första hålet började hans birdieputtar sippra ner på eftermiddagen. Grant gjorde totalt åtta birdies och avslutade med 63, flyttade upp till -9 och gick in i de två sista omgångarna, och delade ledningen med Australiens Grace Kim.

Lynn Grant vann Dana Open 2023, hennes enda vinst på PGA-touren hittills. Den här säsongen har varit en frustrerande sådan för skåningen som har tappat till 53:a på världsrankingen.

The post Golf: Lynn Grant delar ledningen, Trump på sista plats appeared first on Folketstidning – Nyheter från Sverige och världen.

source https://folketstidning.se/golf-lynn-grant-delar-ledningen-trump-pa-sista-plats/

Världstjänst – Lyssna live

Den här veckan presenterade den brittiska regeringen sin vision för en värld där användningen av djur inom vetenskapen elimineras förutom under exceptionella omständigheter. Djurförsök i Storbritannien nådde en topp på 4,14 miljoner 2015, främst på grund av en betydande ökning av genetiska modifieringsexperiment vid den tiden. År 2020 hade den siffran sjunkit till 2,88 miljoner när alternativa metoder och tekniker utvecklades. Men sedan dess har den nedgången platåerats. Kommer detta att vara slutet för djur som används i vetenskapliga laboratorier? Presentatören Tom Whipple kommer att få sällskap av Dr Chris Powell, direktör för Cambridge BioPharma Consultants och Honorary Visiting Research Fellow vid University of Cambridge, och Dr Natalie Barden, Head of New Approaches Methodology vid National Center for Research Animal Replacements (NC3R). Och när världens ledare samlas för klimatkonferensen COP30 i Brasilien, pratar vi med glaciologen Dr Matthias Huss. Enligt hans uppgifter har Schweiz under det senaste decenniet förlorat en fjärdedel av sin is och hundratals glaciärer har försvunnit helt. Men några av dessa glaciärer finns kvar i källarfrysen… Dessutom ger New Scientist-chefredaktören Penny Sarche oss sina tankar om viktig ny vetenskap den här veckan. För att upptäcka ännu mer engagerande vetenskapligt innehåll, besök bbc.co.uk, sök efter BBC Inside Science och följ länken till The Open University. Presentatör: Tom Whipple Producent: Claire Salisbury, Tim Dodd, Alex Mansfield, Jonathan Blackwell Redaktör: Martin Smith Produktionskoordinator: Jana Bennett Holdsworth

Program hemsidaVisa mindre

The post Världstjänst – Lyssna live appeared first on Folketstidning – Nyheter från Sverige och världen.

source https://folketstidning.se/varldstjanst-lyssna-live/

Liberalernas så kallade ”grundande principer” som ligger till grund för deras beslut att överge nettonoll har inte klarat trovärdighetstestet. Tom McIlroy

aSkuggenergiminister Dan Tehan visades upp för media efter ett maratonfestrumsmöte på onsdagen, och sa att det liberala partiets nära förestående drag mot nettonollpolitik byggdes på två grundläggande principer.

Den första var att Australien behövde ett stabilt, pålitligt energinät som kunde tillhandahålla prisvärd el till hem och företag. Den andra uppmanade till att minska utsläppen på ett ansvarsfullt och öppet sätt ”för att säkerställa att Australien betalar sin rättvisa andel”.

På båda punkter klarar partiet trovärdighetstestet, där miljön är förloraren och Labour den största vinnaren.

Endast kritiker av seriösa åtgärder för att bromsa klimatförändringarna hävdar att förnybar energi inte längre kommer att vara en del av ett stabilt och pålitligt energinät efter 2025, mitt i en global energiomställning. Överväldigande bevis visar att de är en billigare elkälla och kan hjälpa till att sänka priserna för bostäder och företag över tid.

I september visade forskare vid Griffith University detta med hjälp av råa siffror. De fann att om Australien inte hade strävat efter förnybar energi och enbart förlitat sig på kol och gas, skulle kostnaden för elproduktion vara upp till 50 % högre idag.

Studien tyder på att att överge grön energi sannolikt kommer att leda till högre elräkningar, eftersom stigande råvarupriser, stigande byggkostnader och betydande framsteg inom ren energiteknik innebär att kol inte längre är den billiga energikällan det en gång var.

En analys av finansministeriet beställd av den albanska regeringen säger att försvagade ansträngningar för att minska koldioxidutsläppen kommer att ha en negativ inverkan på investeringar, sysselsättning och ekonomi, och till och med kan pressa reallönerna ner med 4 % i mitten av seklet.

Registrera dig: AU senaste e-post

Trots förseningar orsakade av Australiens klimatkrig rör sig dollar på den privata marknaden redan, med företag som investerar mer i förnybar energi än fossila bränslen.

När det gäller den andra principen om ansvarsfulla och transparenta utsläppsminskningar, nya retoriska beräkningar som tyder på att liberala parlamentsledamöters nya ståndpunkt på något sätt skulle kunna harmoniseras med Parisavtalet om klimatförändringar ringlar ihåligt.

Paris uppmanar länder att inte dra tillbaka sina utsläppsmål. Att undvika nationella mål är också ett brott.

Det kan inte finnas någon starkare signal för att försvaga åtgärder än att överge nettonoll till 2050. Detta mål anses av alla trovärdiga miljövänner vara minimikravet för att undvika en ökning av globala temperaturer på mer än 1,5 grader Celsius.

Hoppa över tidigare nyhetsbrevskampanjer

registrera dig för breaking news australien

Få de viktigaste nyheterna

Sekretessmeddelande: Nyhetsbrev kan innehålla information om välgörenhetsorganisationer, onlineannonsering och innehåll som sponsras av externa parter. Om du inte har ett konto, skapa ett gästkonto på theguardian.com för att skicka detta nyhetsbrev. Du kan när som helst slutföra din fullständiga registrering. För mer information om hur vi använder dina uppgifter, se vår integritetspolicy. Vi använder Google reCaptcha för att skydda vår webbplats och är föremål för Googles sekretesspolicy och användarvillkor.

Efter nyhetsbrev marknadsföring

Om koalitionen återgår till makten och backar från klimatförändringspolitiken kommer Australien inte att kunna spela lika villkor. OECD uppskattar att även om de totala globala utsläppen förblir cirka 8 % över de nivåer som krävs för att uppfylla 2030-klimatmålen, krävs mer insatser för att nå 2050-målen.

Labour tror att väljarna är beslutsamma om klimatkrisen och att den kommer att fortsätta att vinna val tills koalitionen står inför verkligheten. Den liberala federala ledaren Andrew Hurst utfärdade ett liknande meddelande på onsdagen och informerade parlamentsledamöter om en intern utredning om väljarnas attityder till nettonoll. Han sa att investerare likställde nettonoll med åtgärder mot klimatförändringar.

Oppositionsledaren Susan Lee talade inte vid onsdagens möte, men det verkar som om hon har för avsikt att slutföra en anti-netnoll-politik med Nationals under de kommande dagarna.

En ledande moderat medgav att ett antal liberala partimedlemmar var ”ganska besvikna” efter mötet, och antydde återigen att deras framväxande position var för lik Nationalpartiets, med juniora koalitionspartners i kontroll.

Efter ett förkrossande valnederlag, delvis tack vare bidrag från uttalade klimatkritiker som Barnaby Joyce och Matt Canavan, hänger det liberala förortspartiet återigen ut av dåligt ledarskap.

Vissa moderater satte sitt hopp till ett överraskande resultat i skuggministeriet på torsdagen, som pekade på en nettonoll i det bredare partirummet och ett starkare än väntat stöd i frontlinjerna för starkare politiska ställningstaganden.

Men med nettonoll borta har Liberalerna misslyckats med sitt grundläggande test och övergett trovärdig politik för väljare och miljö.

The post Liberalernas så kallade ”grundande principer” som ligger till grund för deras beslut att överge nettonoll har inte klarat trovärdighetstestet. Tom McIlroy appeared first on Folketstidning – Nyheter från Sverige och världen.

source https://folketstidning.se/liberalernas-sa-kallade-grundande-principer-som-ligger-till-grund-for-deras-beslut-att-overge-nettonoll-har-inte-klarat-trovardighetstestet-tom-mcilroy/

”Jag kan inte andas i den här staden”: passivitet över Delhis kvava miljö utlöser sällsynta protester | Indien

När det välbekanta rökiga nattdiset började samlas över Delhi började en skara på flera hundra människor att samlas. Mödrar och barn, studenter, pensionärer och miljöaktivister förenades alla av ett grundläggande men akut krav: rätten att andas säkert i Indiens huvudstad.

”Delhi är inte längre en beboelig stad. Det är en dödsfälla”, säger Radhika Agarwal, 33, en ingenjör som deltog i söndagens protest.

”När jag står här andas jag luft som dödar mig. Men allt vi ser är att regeringen inte gör något för att stoppa detta och städa upp föroreningarna. Det finns ingen politik, det finns inga verkliga åtgärder. Så jag är här för att kämpa för min stad.”

Under det senaste decenniet har Delhi haft den skamliga titeln världens mest förorenade stad. Föroreningssäsongerna är lika vanliga som monsunerna, med kvävande smog som täcker städer som börjar i oktober och varar i mer än fyra månader.

Under de senaste veckorna har luftkvalitetsindex (AQI) regelbundet stigit till mer än 100 gånger den tröskel som Världshälsoorganisationen anser vara säker, och invånarna beskriver rutinmässigt staden som att likna en gaskammare. Föroreningar dödar nu fler människor i Delhi än fetma eller diabetes.

Liv och död på Indiens giftiga sophögar – video

Föroreningar verkar oundvikliga och invånarna har ofta mötts med likgiltighet eftersom på varandra följande delstatsregeringar har misslyckats med att göra något åt ​​det. Men på söndagen utbröt oöverträffade protester i Delhis politiska huvudstad mot allt sämre luftkvalitet, vilket utlöste utbredd ilska och missnöje.

Uppmaningen till söndagens protester var att samlas vid India Gate, landets berömda monument över martyrerna. Men under dagarna fram till protesterna gjorde polisen hundratals telefonsamtal och hembesök till demonstranterna, pressade dem att stoppa sina protester och hotade till och med att väcka stämningar. Den senaste tidens tillslag mot alla former av oliktänkande i Indien.

Saurav Das, 26, var bland dem som utsattes för påtryckningar från polisen efter att ha uppmanat till åtgärder mot föroreningar på sociala medier. Han var ung och frisk, men fick nyligen diagnosen allergisk bronkit på grund av den orena luften.

”Vi samlades fredligt vid India Gate för att sända ett meddelande högt och tydligt att människor matas av politiska misslyckanden och regeringens apati för att bekämpa luftföroreningar”, sa Das. ”Istället möttes vi av onödigt våld.”

På söndagen stängde polisen Gate of India för att omintetgöra protesterna, och inom några timmar rensade poliser aktivt den närliggande scenen och fängslade nästan 100 demonstranter vid polisstationer sent in på natten, inklusive äldre människor, mödrar och barn. Dagen efter väcktes polisanklagelser mot arrangörerna.

Luftföroreningsdiagram för 2024

Orsakerna till att huvudstaden kvävs varje vinter är väl dokumenterade. Det är en dödlig blandning av avgaser från tiotals miljoner bilar, bränder anlagda av bönder i grannstater, fabriker som bränner avfall från städer, koleldade kraftverk och små bränder som anlagts av människor bara för att hålla sig varma. Det kalla vädret och bristen på vind och regn gör att Delhi och stora delar av norra Indien kvävs av smog.

Men statliga och nationella myndigheters politik för att ta itu med de grundläggande orsakerna förblir i stort sett frånvarande. Istället kan de som kan stanna inomhus med dyra luftrenare eller fly till bergen och stränderna i andra stater och förvandla ren luft till Delhis lyxigaste vara, en som är utom räckhåll för de flesta av stadens 30 miljoner invånare.

Flockar av fåglar flyger över träden en smogig morgon när luftföroreningarna fortsätter i New Delhi Foto: Adnan Abidi/Reuters

På söndagen riktades mycket av demonstranternas ilska mot Delhis regering. I februari vann Bharatiya Janata Party (BJP), som också leder centralregeringen, delstatsvalet i Delhi under premiärminister Narendra Modi, vilket väckte förhoppningar bland invånarna om att det så småningom skulle genomföra en substantiell föroreningskontroll på både statlig och nationell nivå.

Istället har den nya Bharatiya Janata-partiets regering i delstaten inte bara gått till domstol för att tillåta användningen av ”gröna” fyrverkerier under Diwali, vilket bidrar till en av stadens mest förorenade festivalsäsonger på flera år, utan har också anklagats av motståndare för att försöka förfalska stadens föroreningsdata, inklusive genom att övervaka stadens luftföroreningar och luftkvalitetsrapporter från stadens luftkvalitet. monitorer för att sänka avläsningarna. BJP förnekar att ha förfalskat föroreningssiffror, kallar anklagelserna ”politiskt motiverade” och anklagar den tidigare regeringen för det pågående föroreningsproblemet.

Bharatiya Janata-partiets molnsåddsexperiment på flera miljoner rupier (med användning av kemikalier för att skapa regn för att minska föroreningsnivåerna) har misslyckats.

Sophie, 33, sa: ”Jag kan inte andas i den här staden längre. Jag får riktigt ont i huvudet även när jag går runt. Jag känner att det inte finns tillräckligt med masker i världen för att ventilera den här luften.”

Många av demonstranterna var mammor med barn, och plakat med meddelanden som ”Andning kommer att döda dig” hölls uppe. Det närliggande centrala sekretariatet och parlamentshuset var nästan mörkt av kvällens ogenomskinliga bruna smog när stadens AQI nådde 500 (hälsonivån är 50).

”Varje annan stad som andas denna luft skulle ha förklarat en hälsonödsituation vid det här laget,” sade Gopesh Singh, 58. ”Hur många fler miljoner människor kommer att behöva dö innan regeringen vidtar åtgärder?”

The post ”Jag kan inte andas i den här staden”: passivitet över Delhis kvava miljö utlöser sällsynta protester | Indien appeared first on Folketstidning – Nyheter från Sverige och världen.

source https://folketstidning.se/jag-kan-inte-andas-i-den-har-staden-passivitet-over-delhis-kvava-miljo-utloser-sallsynta-protester-indien/

Min far, Ken Saro-Wiwa, dog i strid för ett rent Nigeria. 30 år senare är det dags att sluta suga på de smutsiga bröstvårtorna på Nou Saro-Wiwa, oljekon.

ETidigare i år benådades min far, Ken Saro-Wiwa, och åtta av hans kollegor, kända som Ogoni Nine, för brott som de inte begått. Efter fredlig kampanj mot miljöförstörelsen av Nigerias Ogoniland i händerna på oljeindustrin, fängslades de av militärdiktaturen på falska anklagelser om förräderi och anstiftan till mord i en rättegång som fördömdes av det internationella samfundet som en charlatan.

Den 10 november 1995 avrättades männen genom hängning.

Trettio år senare beviljade president Bola Tinubus regering amnesti till Ogoni Nine. Vår familj välkomnar detta som ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Benådningen antyder att dessa nio oskyldiga män begick ett brott. Även om opinionsdomstolen erkänner deras oskuld och mod, är det viktigt att de formellt frikänns. Det faktum att på varandra följande regeringar har vägrat att göra det talar sitt tydliga språk. Den berättar om en korrupt kabal som direkt och indirekt har styrt Nigeria under de senaste decennierna och som fortsätter att undertrycka alla försök att hedra minnet av vår far.

Men det arvet kan aldrig förträngas. Ken Saro-Wiwa och tusentals modiga Ogoni-demonstranter såg till att Shell Oil lämnade Ogoniland 1993. Sedan dess har det multinationella företaget hållits ansvarigt för en del av miljöskadorna och ålagts att betala ersättning för oljeutsläpp, inklusive Bodo-katastrofen 2008. Shell drog sig därefter ur Nigerdeltat-regionen tidigare i år och sålde sina hyresavtal på land till ett lokalt konsortium (vilket har väckt ytterligare oro över Shell Oils tidigare ansvar för oljeutsläpp). I kölvattnet av min fars död etablerades Hydrocarbon Pollution Remediation Project (Hyprep) och fortsätter sitt uppdrag att städa upp kolväteföroreningar i Ogoniland, om än med blandade resultat.

Föroreningsnivåerna är fortfarande oacceptabelt höga. Militans, rörledningssabotage och illegal raffinering har ytterligare förstört miljön, och nu tvingar hög arbetslöshet och en levnadskostnadskris en del Ogoni-folk att kräva att oljeutvinningen återupptas. Jag sympatiserar fullt ut med deras önskemål, men att välkomna tillbaka oljebolag skulle vara en förolämpning mot min fars minne och ett stort bakslag. Denna industri, även om den sköts väl, är inte arbetsintensiv och vinsterna är relativt låga. Varningen kommer när de fortsätter att skördas på andra håll i deltat. Förra året körde jag genom olje- och gasfältet Oblikom, cirka 80 kilometer nordväst om Ogoniland, där jag såg ett trasigt rör strömma ut råolja i en rasande fart ut i floden. Åsynen av det mörka vattnet var skrämmande. Vad som var ännu mer skrämmande var att rörledningen inte reparerades på flera månader.

Extinction Rebellion-aktivister protesterar framför Shell Center för att fira 25-årsdagen av avrättningarna av Ogoni Nine i London, England, den 10 november 2020. Foto: Mark Kerrison/Photography/Getty Images

Ironiskt nog bevittnade jag läckan när jag besökte ett projekt för förnybar energi som jag arbetade med som konsult. Ett solkraftverk har installerats i Umuor, vilket gör det avlägsna samhället vid floden helt beroende av ren energi. Det finns inga oljeutsläpp, inga spänningar om vem som anställs av energibolag. Invånarna fiskar och odlar marken. Det är så det ska vara. Vi har otroliga naturtillgångar, så varför sucka mot de smutsiga bröstvårtorna på oljedollarkistan? I september besökte jag ett bevarandeprojekt, South Wales/Niger Delta Forest Project. Där gör Rachel Ashegbofe-Ikeme och hennes team ett fantastiskt arbete med att bevara delar av Apoi Creek, en gammal regnskog där de sista viktiga populationerna av Nigerdeltatets röda colobusapa, busksvin, afrikansk näshornsfågel, vattenmård och mangabey bor. Skogar ger en inblick i vårt vackra ekologiska förflutna och vad vi kan ta tillbaka med rätt skötsel. Ikemes team har framgångsrikt utbildat samhället på Apoi Island om att skydda skogen och dess vilda djur snarare än att äta dem.

Min far förstod att vår rikedom ligger i vårt ekosystem och utbildning, och att vi en dag skulle kunna gå bort från oljan.

Det är utbildning som behövs i andra delar av regionen. För bara några veckor sedan såg jag ett foto på en Ogoni Facebook-gruppsida av en gigantisk, levande lädersköldpadda som hade släpats in i en by efter att ha sköljt upp på stranden. Jag blev förvånad och exalterad, men i kommentarsfältet diskuterade vi om vi skulle äta det eller inte. Samtidigt, på platser som Tobago och Costa Rica, betalar turister tusentals dollar för att komma och se sådana sköldpaddor. Även om detta djur sällan dyker upp på våra stränder, bevisar det att det fortfarande finns vilda djur i Nigerdeltats frodiga bäckar, floder och stränder. Naturligtvis är anpassning av natur och jordbruk en stor utmaning, men det finns ekonomier som kan skapas genom att utnyttja naturtillgångar. Viktigt är att vi behöver en övergång till icke-förorenande, förnybar energi som på ett rent och tillförlitligt sätt kan driva småföretag och öka ekonomin.

Min far förstod att vår rikedom ligger i vårt ekosystem och utbildning, och att vi en dag skulle kunna gå bort från oljan, särskilt om vi berikade andra på Ogoni-folkets bekostnad. Jag minns att han visade mig och mina syskon runt sin trädgård i Port Harcourt och lärde oss om blommor och eldflugor. Genom Ken Saro-Wiwa Foundation, som kommer att öppnas igen under de kommande månaderna, hoppas vi kunna stärka utbildningen, föra solenergi till Ogoniland och gradvis förvandla Ogoniland till en plats för icke-oljaföretagande, jordbruk och vacker natur som hyllar vår fars arv.

Noo Saro-Wiwa är författare till In Search of Trans Wonderland (Granta) och Black Ghosts: A Journey Into the Lives of Africans In China (Canongate).

A Month And A Day: A Detention Diary av Ken Saro-Wiwa ges ut av Ayebia Clarke Publishing.

The post Min far, Ken Saro-Wiwa, dog i strid för ett rent Nigeria. 30 år senare är det dags att sluta suga på de smutsiga bröstvårtorna på Nou Saro-Wiwa, oljekon. appeared first on Folketstidning – Nyheter från Sverige och världen.

source https://folketstidning.se/min-far-ken-saro-wiwa-dog-i-strid-for-ett-rent-nigeria-30-ar-senare-ar-det-dags-att-sluta-suga-pa-de-smutsiga-brostvartorna-pa-nou-saro-wiwa-oljekon/

Du måste lyssna på den här samlingen av spansk ambient och elektronisk musik från 80-talet

Mycket av La Ola Interior (spanska Ambient & Acid Exoticism 1983-1990) låter förvånansvärt modernt för en samling spår inspelade i mitten till slutet av 80-talet. Ambient som genre var redan relativt etablerad när många av artisterna som ingår i den här samlingen spelade in sina låtar. Men mot slutet av århundradet började mycket av den amerikanska och japanska scenen röra sig in i New Age-territorium. Dessa konstnärer från den spanska halvön köpte och sålde något mer experimentellt.

La Olas interiörer täcker många stilistiska områden. Det finns uppgivna drönare, klassiska analoga synthspel, likgiltiga ramsor, fältinspelningar och ja, till och med ett mer rytmiskt framåt spår. Men det som knyter ihop det hela är en avgjort gör-det-själv-estetisk och uppmärksammad överklagande.

Ambient-musik är ofta utformad för att tona in i bakgrunden. Enligt Brian Eno måste det ”vara intressant och försumbart på samma gång.” Vissa av låtarna på La Ola Interior fungerar bra som bakgrundsmusik, men de flesta kräver noggrann lyssning. Atmosfären här ligger inte i dess ignorans, utan i dess hypnotiska textur och upprepning.

Miguel A. Ruiz öppningsspår, ”Transparent”, är uppbyggt kring en kort loop av pianoliknande ljud. Du kan se att den är täckt av aliasbrus och spelas med en sampler med låg bithastighet. Det som utvecklas är som en vändning av William Basinskis Collapse Loop. En fascinerande, melankolisk slinga fylls sakta ut, lägger till fler lager och bygger upp till ett tätt crescendo som tar abrupt slut.

Den leder omedelbart till ”La Contorsión de Pollo” från Camino al Desván. Det här låter som att Tangerine Dream spelade på halvfart. Finis Africaes ”Hybla” är krautrock genom traditionerna av spansk och arabisk folkmusik, och uppnår ett rytmiskt och catchy sound som skulle sitta precis bredvid det trumlösa Kraftwerk av Orfeon Gagarins ”Ultima Instancia”. Andra låtar, som Javier Seguras ”Malagueñsoles 2,” är nästan un moreeñsolches, presenting an more. hjältens resa i fonetisk form.

Flera artister dyker upp upprepade gånger på denna samling, vilket ger en känsla av sin plats i denna mångsidiga och löst sammankopplade scen. Du kommer att se vilka artister som har rötter i mer traditionella musikformer (Finis Africae), som är mer influerade av amerikanska minimalistiska kompositörer (Segura), och vilka är nästan oklassificerbara (Ruiz). Men samtidigt kan du ana viljan att utforska ljud som förenar dem.

Sammanställningar som La Ola Interior är ovärderliga för att bevara de mindre kända verk av konstnärer som ofta förbises av den amerikanska publiken. Etiketten Les Disques Bongo Joe har släppt många sådana kollektioner och är värda att följa på Bandcamp.

The post Du måste lyssna på den här samlingen av spansk ambient och elektronisk musik från 80-talet appeared first on Folketstidning – Nyheter från Sverige och världen.

source https://folketstidning.se/du-maste-lyssna-pa-den-har-samlingen-av-spansk-ambient-och-elektronisk-musik-fran-80-talet/